“Hej mamma

Jag mår bra.

Jag går omkring här i en tom stad. Tom på folk men så full av saker att göra och titta på.

Jag vill inte kalla det här för apokalyps för det låter som att det var en bomb som släpptes på våra huvuden. Jag vill kalla det för skifte.

Jag kommer inte ihåg hur mycket du hann se av det, men jag minns att du var kvar när det startade. När de började gräva i Gállok och släppte ut stoftet som spred sig längs hela Luleälven och vidare ut i hela länet. Sporer som spred sig överallt och som ändrade allt som växte och levde. Tog över.”

Så börjar berättelsen som Katt Skarins utställning baseras på. En utställning om sorg och hopplöshet och en fantasi om en flykt från det kapitalistiska system som äter upp allt.